Assistansersättningen räcker inte längre, vem tar notan?

2026 höjdes timbeloppet för assistansersättning med endast 1,5 procent till 347,70 kronor per timme. Samtidigt har löneökningarna på arbetsmarknaden legat kring 3–3,4 procent, och personalkostnader utgör omkring 90 procent av kostnaden för att bedriva personlig assistans. Gapet mellan vad ersättningen täcker och vad det faktiskt kostar att leverera assistans av god kvalitet växer för varje år, trots upprepade löften om en långsiktig indexering som ännu inte blivit verklighet.

Konsekvenserna märks redan: assistansanordnare vittnar om pressade marginaler och nedläggningshot, kommuner tvingas omfördela medel från andra verksamheter, och de som är beroende av assistans riskerar en försämrad kvalitet i sin vardag. Samtidigt är personalen, de personliga assistenterna, de som i slutänden får bära notan i form av sämre arbetsvillkor.

Frågan är inte längre om finansieringen är otillräcklig, där råder i dag bred enighet, även bland riksdagspartierna. Frågan är vad som faktiskt görs åt det, hur snabbt, och vem som tar ansvar.

Tidvis bjuder in till ett skarpt och konkret samtal om läget: hur illa är det egentligen, vad krävs för en hållbar lösning, och vad kan branschen, intresseorganisationerna och politiken göra tillsammans – och var för sig – för att säkra en personlig assistans av god kvalitet, både i dag och i framtiden.